Ummikkos

Språklösheten – en gemensam sorg

Sorgen över ett förlorat språk förenar dem. Ummikkos. När Tornedalsteatern för första gången gör en egen pjäs ihop med Riksteatern är resultatet vackert, vemodigt och svidande verklighetsnära.

En vinterkväll sitter Jonna i sin nyköpta gård och försöker lära sig meänkieli, farfars språk, det hon aldrig fick lära sig som barn. Det enda språk som farfar talar, nu när blodproppen tagit svenskan ifrån honom. Utanför fönstret närmar sig Lasse. En gång var gården hans, innan han lämnade byn, och nu drivs han tillbaka av anledningar han inte själv förstår. På andra sidan jorden grubblar Markus, Lasses son, på vad hans efternamn betyder, och varför han inte verkar kunna vänja sig vid ljuden i den nya stora staden. Katarina minns kampen de förde på åttiotalet. Striden för språket, identiteten och kulturen, mot hundra år av försvenskningspolitik och skam. De vann till sist, men till vilket pris? Var det värt det?

”Ummikko” är meänkieli för en person som inte talar omgivningens språk. Ett ord för tornedalingar, kväner och lantalaiset som inte fått lära sig meänkieli. Att språket har ett särskilt ord för språklöshet måste förstås mot bakgrund av statens försök att försvenska Tornedalen sedan 1800-talet. Ända in på 1970-talet hände det att barn som talade meänkieli i skolan blev slagna.

Ummikkos är ett nyskrivet drama om tornedalingarnas kamp för sitt språk, från fyrtiotalet fram till idag. Fyra livsöden vävs samman till en omskakande historia om att kämpa, tvingas, eller vägra anpassa sig, om att ryckas upp från sina rötter. Ett öde som delas av många ummikkos världen över. Är det möjligt att ta sitt ursprung tillbaka?

Föreställningen spelas och textas på svenska och meänkieli. I samband med Ummikkos turné bjuder Tornedalsteatern på en tankeväckande utställning i foajén. ”Förrätten”, som utställningen kallas, är en del av försoningsprocessen mellan staten och minoriteten.

Längd: 1 tim 30 min
Arrangör: Umeå Teaterförening i samarbete med Tornedalingar i Umeå