Jag är ingen mördare, premiär

Dråpera tolkar UKONs jag är ingen mördare. Musik, ljud, dans och aktioner i ett antal scener utan någon som helst koppling till varandra. ..eller?

Det finns inget annat liv än Blåsan. Den är först av alla. Livet väcktes men dog snart. Så väcktes livet igen men dog snart utan att det var några problem med det. En Hinna som blir ett skal som innesluter ett rörligt inre. Tänk att varje enskild är alla. Tänk att varje alla är enskild. Tänk att återvända. Som det mörka och det dubbelt mörka. Blåsan säger: Se där ute, vilka avskyvärdheter! Vilken Ondska! Blåsan skäms när den ser på bilder av andra blåsor som lider. Men tittar ändå. Jag brukar chansa, säger blåsan, och hälsar alltid på alla. Jag brukar chansa, säger blåsan, och kallar allt jag inte förstår för mamma.

Medverkande: Nina de Heney - kontrabas, My Hellgren - cello, Ebba Westerberg - slagverk, Anna Pehrsson - dans/koreografi, Ulf Karl Olov Nilsson - textläsning, Lina Järnegard - komposition/regi, Linus Andersson - ljud Peter Widell - ljus