Zarah

Älskad, hatad, hyllad och hånad. Sara från Karlstad blev Zarah Leander med hela världen. Hon var av sin tids högst betalda filmskådespelare och en internationellt firad sångerska. Dyrkad. Inte minst i Tyskland, under nazisternas mörka välde. Något som hon också blev ifrågasatt för hemma i Sverige. Nu är det Zarahs sista dygn i livet. I studion ska hon under en känslofylld kväll spela in några av sina största låtar. Minnen av kärlek, svek och olyckliga livsval flyter in i varandra, medan musiken och whiskeyn flödar. Det blir en varmt suggestiv och musikalisk föreställning med dråplig humor.
Än en gång stiger Zarah fram i strålkastarljuset, med en ängels leende och en lejoninnas blick. Divan, ikonen, gåtan. Den stora primadonnan.
”Vill ni se en stjärna, se på mig.” I en nyskriven musikmonolog gestaltar Katarina Ewerlöf superstjärnan och människan Zarah under hennes sista dygn i livet. Vi får följa med henne in i studion, där hon ska spela in några av sina största låtar. Det blir en känslofylld kväll, där minnen av kärlek, svek och olyckliga livsval flyter in i varandra, medan musiken och whiskeyn flödar.
– Denna föreställning känns oerhört aktuell i dessa tider. Nu när vi börjat svarva våra egna narrativ ur vår egen subjektiva uppfattning om vad som är sanning. Det blir en mustig, bitsk och skärskådande föreställning där glittret fastar i halsen, säger regissör Sunil Munshi, senast aktuell på Riksteatern med den hyllade uppsättningen av Kameliadamen. Tillsammans med dramatikern Lucas Svensson skapar nu Sunil Munshi en suggestiv och musikalisk föreställning med dråplig humor. Ackompanjerad av pianisten Eric Skarby träder Katarina Ewerlöf som Zarah än en gång fram i strålkastarljuset, med en ängels leende och en lejoninnas blick. Divan, ikonen, gåtan. Den stora primadonnan. ”Vill ni se en stjärna, se på mig.”

Zarah är en produktion av Riksteatern.